Yup. Manne sa det. En episk helg. Jag är helt full av entusiasm, optimism och sug att sprinta vidare på det inslagna spåret av agrymhet vi redan trampat upp här på CrossFit Uppsala. Jag vill säga tack till alla som gjorde helgen så grym som den var – det vill säga alla som var där. Precis alla!

Speciellt tack går till familjen Jacobsen och deras styrka av crossfittare, alla alltid med ett leende på läpparna. Ni är fantastiska ambassadörer för CrossFit – och det spelar där ingen roll om man ser på den som ”the sport of fitness” eller bara fantastiskt fungerande inklusiv träning. Jag blir glad vare gång jag ser er!

Lördagen var inspirationsdagen, och Söndagen erbjöd en ytterligare utmaning. Dessutom med två ganska sturska träningspass från dagen innan i kroppen. Det verkade dock inte bekomma nämvärt, och det är är precis som vanligt (jag har sett det på alla tävlingar inom CrossFit som varit) lika coolt att se tävlande stanna upp direkt efter målgång bara för att peppa på sina ”motståndare”, och att de största applåderna alltid kommer när en atlet, som kanske återfinns längre bak i resultatlistan, övervinner en svårighet som ett tag såg ut som ett berg.

Svårt att sätta Söndagen i ord, så jag hoppar över det och visar det i rörliga bilder istället!

Vi fick nån form av resultat också, och det efterfrågades. För träningsdagböckerna kanske?