Man blir så trött ibland. Följde med Mattias när han hade bokat hinderbanan vid brandstationen Viktoria, och självklart stukade jag foten illa på första varvet. Gör härmed Björn sällskap i sjukstugan/avbytarbänken. Minst sagt lite trist när det kändes som om det rullade på och jag var ganska peppad av att vara tillbaka med OPT.

Tänker sura ikväll, för att imorgon göra det jag brukar när sånt här händer: läsa artikeln ”working wounded”, gaska upp mig och hitta något temporärt mål att använda konvalescensen till.