Upp i ottan i Fredags för att ta sig till Stockholm och agera domare på Sectionals (kvalificeringstävling för atleter från Norra Europa, för att få delta i Regionals som är kvalificeringstävlingen för hela Europa om att få åka till CrossFit Games i USA – bara 3 män och 3 kvinnor får representera den gamla världen där). Rätt pepp, eftersom jag skulle få träffa massvis med folk jag känner sen tidigare och att få se en massa fantastiska prestationer såklart.

Hade redan när workouterna publicerades (hade funkat väääldigt bra för en liten OPT-driven kille som mig tror jag) börjat känna tävlingssuget själv, men det var ju ingenting mot när man väl stod där. Så mycket härliga prestationer, så mycket kamratskap och peppande. Precis som vanligt så riktades fokus precis lika mycket mot dom som hade det väldigt jobbigt som mot spetsatleterna. Inom CrossFit är man faktiskt lika mycket värd, och varje gång någon var kvar ensam mot slutet i någon gren så började hela hallen, inklusive ”motståndarna” att skrika & peppa fram den som fortfarande slet. Precis som på våra egna pass alltså!

martin dömer

Att döma är inte det lättaste, och många atleter blev frustrerade av den hårda bedömningen som åtminstone jag stod för (jag följde regelverket så exakt jag kunde, men jag hade mycket liten koll på andra domare eller atleter då jag helt fokuserade på den jag bedömde just då) . MEN om nån av er jag dömde läser här så…

1) Ni vill bli bedömda rättvist, och hur någon annan har blivit bedömd spelar ingen roll, för ni vill göra allt rätt när ni tänker efter, för det är då ni blir bättre

2) På Regionals så lovar jag att bedömningarna kommer att vara minst lika hårda, och ni vill vara beredda på det. Träna med bra form så kommer det inte att vara något problem när ni ska göra det på tävling.

That said så var det kanske lite taskigt att lägga en massa väldigt hårt bedömda svingar (games standard, alltså kettlebell RAKT upp i toppen, samtidigt som raka armar) direkt efter väldigt många hårt bedömda toes-to-bar (båda fötterna måste träffa, ej med undersida och fötterna måste starta bakom stångens vertikala plan i bottenläget). Allas grepp var helt stekta när dom kom till svingarna vilket ledde till vääääldigt många ogiltiga repetitioner. Utöver det så var dom övningar jag plockade mest repetitioner från knäböj (otillräcklig sträckning i toppläget) och boxhopp (”hela” foten skulle vara på lådan enligt reglerna).

Danskarna var för övrigt en ren njutning att döma – inget gnäll alls, och bara leenden skratt och kramar efteråt. Alla andra var inte lika trevliga (men en del var!).

Hängde och småsnackade lite med Mikko Salo som var där och coachade fram några av sina atleter, och han är precis lika trevlig i verkligheten som på film. Underbar snubbe. På frågan från Jonas om huruvida han har ändrat sin träning sen förra året inför årets games så svarade han förresten att han ”höjt volymen rejält”. Tokigt! Se på dokumentären om honom (”Sisu” finns i CrossFit journal som är klart värt att skaffa prenumeration på!) och den här intervjun för att hajja hur sjukt det är!

Uppsala-vännen Jenny Jacobsen sparkade såklart rumpa i damklassen och vann ALLA 4 delmomenten för en utskåpningsseger, och bland herrarna så vann Sasha (Alexander Alexandrov) återigen (han tog hem SM förra året och kom tvåa i Scandinavian challenge i November). Känns lite som om han är den som kan utmana i Regionals av ”våra” herrar.

JennySectionals

Jenny Jacobsen imiterar en maskin samtidigt som hon blir bedömd av Micke, som bevistar CrossFit Uppsalas pass då och då!


Har vilat efter kniv-incidenten i förra veckan, men det läker ganska bra så jag tog chansen att smyga igång träningen lite försiktigt (läs: dampen tog överhanden – vila 4 dar är ju tokigt!)

AMRAP 10 minuter av ett skivstångskomplex med 70kg (1 power clean, 2 front squats, 3 push press), 15 oankrade situps (egentligen skulle det varit GHD situps men har inte lyckats driva igenom det inköpet än): 7 ronder+(1+2+1)

3x200m rodd sprint@90%, 3 min vila: 36s, 35s, 35s (1:30-1:29 tempo)

Siktade på 8 varv i lagom lugnt tempo, men axlarna crash&burnade och fail på tredje push pressen i 7e varvet slog sönder den idén. Kände mig lite svag idag (sent och träning över parkett brukar dessutom ta bort lite av min upplevda styrka). Roddintervallerna kändes fint. Farthållningen sitter bra, och kände mig i princip fullt återhämtade inför varje ny intervall (det brukar jag inte göra om jag ror ung den sträckan @ 100%…).

Samtidigt på nedervåningen körde Linda sin egen workout. CrossFit-familjen numera uno?