Idag stod det lite ”death by” på passplaneringen. Kände mig faktiskt lite piggare, träningsvärken börjar släppa lite och benen var bara väldigt rökta istället för den senaste tidens normaltillstånd: ofunktionella. Good times alltså!

I de klassiska implikationerna av ”death by” (oftast använd på mainsite med pullups) så gör man en repetition den första minuten, två den andra, tre den tredje osv, tills man inte längre klarar av att göra färdigt sina repetitioner under den minut man är på. OPT kan såklart kasta in lite obrutenhet i mixen också (dvs, i dagens fall med chest-to-bar pullups får man inte fortsätta om man bryter upp ett set i två, hänger och vilar, ändrar tempo för mycket eller helt enkelt missar att träffa stången med bröstet). Death by burpees hade jag aldrig gjort, men jag ryste vid tanken. Och sen gjorde jag.

Death by unbroken chest-to-bar pullups: 13 fulla minuter och 6 repetitioner den 14e minuten.

vila 2 minuter

Death by burpees: 16 fulla minuter och 10 repetitioner den 17e minuten

Halkade av stången efter 6 repetitioner den 14e minuten. Greppet började ta riktigt mycket stryk vid det laget, och jag hade aldrig kunnat få ihop 14 obrutna där i vilket fall.

Burpees gick i nån sliskig slowmotion-hastighet idag. Försökte hålla ner tempot i början, men det fastnade liksom nere och sen blev jag jättetrött. Haha. Svettigt var det iallafall, även om jag hade hoppats på nån minut till. Fast jag var ganska nöjd med att det var över också förstås. Nästan 150 burpees är ju också burpees, som det heter.