Min nya idé om att leka mer med min träning, och inte vara så bunden vid CrossFit-specifika övningar (självklart inser jag att allt kan vara CrossFit, men ni hajjar vad jag menar) för att försöka hitta ännu mer träningsglädje har helt backlashat. I Torsdags bytte jag ut OPT mot klättring, och gick hem med en känsla av att vara dålig och inte alls presterat vad jag borde (helt subjektivt och självklart bara en vanföreställning – kan man inte så kan man ju inte). Idag bytte jag ut min “vanliga” träning mot…

1 timme Submission Wrestling

…Och återigen lämnades jag med känslan av frustration och otillräcklighet. Ville verkligen kunna brottas som jag kunde för några år sen (ganska många när jag tänker efter… Tiden går fort), men öh…. Nä. Blev förnedrad på alla möjliga sätt, från det väldigt störande jäkla nybörjaraxellåset Erik satte på mig till den mer komiska flygturen Judo-Johan gav mig med ett snyggt kryss. Försökte som vanligt att återta kontrollen över min egen prestation med att rycka lite efter träningen, och det slutade såklart också i katastrof, och spädde ytterligare på känslan av uselhet.

Nä. Bara att bryta ihop och komma igen, och fokusera på det jag är bra på: nöta på samma program dag ut och dag in trots svårigheter att få ihop det med tid & utrustning mitt i vuxenlivet. Jag är liksom betydligt bättre som självplågare & tidsplanerare än atlet.

Rödvin anyone?