När jag skrev ett email i September och frågade James Fitzgerald (OPT) om hur jag borde göra med hans träningsprogram yada-yada svarade han bara att jag skulle hopa på direkt och att jag “would look back over time and laugh at where you were”.

Tänkte nog inte så mycket mer på det, men oj så rätt han hade. Den jag är nu 8 månader senare är verkligen inte samma kille som jag var direkt efter SM. Jag har HELT annan syn på prestation, hälsa, träning och mål. Har hunnit vara med på alla 3 OPT challenges samt gjort gruvligt många dubbel och trippelträningar. Är starkare, snabbare och bättre på alla sätt som hobby-atlet.

Highlight för mig själv är min 6:57 2k rodd. Trodde faktiskt inte att jag skulle vara kapabel till det nångång i livet. Men man kan så mycket mer än man tror bara man jobbar för det. Oerhört tacksam för den här tiden, MEN nu har dagen kommit för mig att gå vidare under en period. Det finns flera skäl till det. Dels att möjligheten att få personlig programmering och coachning av Dutch Lowy, tillsammans med OPT en av dom bästa i “branchen”, dels att intensitet nu inför CrossFit Games 2010 kommer att höjas till fruktansvärda proportioner de närmaste två månaderna. Jag behöver inte det, och jag har inte tiden för det. Jag kommer tillbaka, för tiden hos the “Big Dawgs” har varit den bästa tiden i mitt träningsliv. Men just nu är det alltså andra planer som gäller.

Dutch

Dutch Lowy, deltagare i 3 CrossFit Games

Under 8 veckor ska jag nå ett par mål jag har ställt upp: att stöta 100+ och att rycka kroppsvikten. Böjen ska upp, och löptiderna på mellan”långa” sträckor (1,6km – engelsk mil) ska ner. There you have it. Nu är det upp till mig.

Idag blev det lite löpning. Eller ganska mycket med mina mått mätt.

10 min lätt joggning som uppvärmning

8×2 minuter@90-95%, 2 minuter@50%

10 min lätt joggning som nervarning

Inte så bekvämt. Inte alls faktiskt. Väääldigt länge sen jag sprang så långt, och varje 2 minuter på 50% kändes väääldigt kort, och varje intervall på 90% kändes omvänt vääääldigt lång. Nåja, regnet slutade iallafall så jag blev inte dyngsur den vägen, om man får vara tacksam för nåt? Och det är ju vackert i skogen iallafall…

löpspår