Ligger en dag efter, så för en gångs skull visste jag vad jag skulle göra idag. Träningsmässigt alltså. För det viktiga var att umgås med kidsen. Dom har nämligen höstlov, vilket jag och Linda delat upp mellan oss så att jag är hemma idag och på Fredag, och hon på Torsdag. Tänkt var ju power cleans, höga boxhopp och allt vad det var, men så här såg det ut genom vardagsrumsfönstret på förmiddagen/den tänkta träningstiden

Nä, ingen större lust att halka runt på en hög låda, och hala stänger i ösregn. Jag fick helt enkelt modifiera så att det går att köra inomhus. 70kg frivändningar med stång gör jag ogärna på parketten, så där fick det bli sandsäcken istället. Och nästan 80cm lådhopp kändes inte heller realistiskt, så det ersattes med jämfotahopp för längd istället. Man tar vad man har!

6 ronder av 10 sandbag power clean@40kg, 10 kettlebell squat clean@32kg, 10 broad jumps@220cm, 10 burpees 30cm över räckvidd (nudda taket), vila 4 minuter mellan varven: 2:14, 2:22, 2:45, 3:20, 3:23, 3:23

Har inte varit såhär okomfortabel på ett tag. Funderade på att avbryta varje varv efter det tredje, men tog mig samman. Trodde jag skulle ta slut i ryggen, men oväntat nog var det nästan värst för biceps (sandsäcksvändningar bli lite annorlunda, och man får dra lite mer med armarna – åtminstone gör tydligen jag det) och så benen förstås – men inte i kettlebellvändningarna (vilka jag trodde skulle döda mig – goblet squats, såna med kettlebellen tryckt mot bröstet, brukar krossa mig) utan i jämfotahoppen. Men det är klart att man hade lite “skuld” när man kom dit.

Lite vek under varven (bröt burpees de sista tre-fyra varven), men samtidigt kändes det bra att jag faktiskt krigade mig igenom helvetet. Hade varit bra med sällskap i den här.

En sån där WOD man inte kunde äta efter… Länge sen jag hade sådana fysiska känningar såpass länge efteråt förresten. Fortfarande lite tagen trots att det blivit kväll…