Såååå trött på att vara sjuk. Smygträningarna i slutet på förra veckan slog tillbaka direkt, och jag var riktigt nerstämd på Fredagkvällen. Gaskade dock upp mig lite på Lördagen, och bestämde mig för att njuta av dagen – full med kul saker som brunchbuffé med Linda, Björn och Emma (som vi åååååt) och Toy story 3D, och sen köra ett ordentligt test idag för att se hur kroppen svarar. Mådde bättre mentalt på morgonen, och det brukar vara ett gott tecken. Hade sen tidigare bestämt mig för att köra förra veckans lördagstest (denna veckas 22 minuters åbäke hade ju fullständigt dödat mig), och se om det bringade fram hjärtklappning eller stigande feber.

På 12 minuter bygg upp till 1RM snatch: 72,5

AMRAP 10 minuter av 6 squat clean, 12 pullups, 24 double-unders: 5 varv+1 Squat clean

Var HELT död efter detta. Tog gott och väl 30 minuter för att bli klar i skallen. Paceade mig rätt bra, men krashade ändå illa på sista varvet. Ändå – det var inte syrebrist som klubbade mig, utan snarare mer vanlig dålig kondition (döh – har ju varit ordentligt sjuk i 9 dagar). Inga klovar hemma, så jag fick köra “Mikko-style”.

Rycken var tokigt okonsekventa – missade till höger och vänster. Kändes inte så stabilt, men 72.5 kom upp iallafall. Hann med ett försök på 75 som inte var så långt borta. Synd att den fina ryck-känslan ett par veckor tillbaka har försvunnit.

Ville ha ett till test, om inte annat om det visar sig att jag svarar bra på det här som ett sista hårdare pass innan nästa helg, så jag bestämde mig för ett pass till 6 timmar senare. Hade tänkte teknikpass ute (boxhopp, burpees, korta sprinter), men den lusten regnade bort. Då passade det att dra fram ytterligare ett missad OPT-pass. Där skulle jag ju ha lite resultat att gå på också.

3x35sek sprintrodd@95-100%, 2:25 vila: 571W (206m), 579W (207m), 546W (203m)
vila 6 minuter
3x35sek sprintrodd@95-100%, 2:25 vila:546W (203m), 522W (200m), 477W (194m)

Kom nätt och jämt imål på sista intervallen, men det är nog normalt. Återhämtningen här kändes bättre än genomusel, även om jag absolut inte kände mig tipp-topp. Bara att luta sig tillbaks och se om backlashen kommer eller inte.

Passar också på att gratulera världens bästa fru, som idag fyllde 36 unga år. Onwards and upwards, Linda! Ska bli super att se dig växa ytterligare nästa helg.