Nu när jag varit sjuk passar klättring rätt bra. Ingen puls och inte speciellt jobbigt, utan i stort tekniken (det vill säga bristen på den) som sätter gränserna.
Mitt 19e klättringpass i livet blev rätt bra. Kände mig starkare igen efter sjukdomen och tekniken sitter mycket bättre. Inte för att jag vet exakt vad jag gör annorlunda gentemot förut, men men.
Grejade runt lite och råkade börja greja med en gammal rödmarkerad led som jag och Jocke inte lyckades klura ut för några månader sen (vi kom inte runt hörnet), men som gick kanonbra idag.
Kanske väl kort tid på sista greppet.
Sen körde jag ett race med dynamiska pullups samt strikta pullups på grepp på olika väggar (brett) och olika höjder. Efter det så gjorde jag några striktish muscle-ups, en såg ut såhär.
Kanske inte mycket bättre än den förra jag filmade (jag kan bättre än sådär när jag inte är trött – ska försöka INNAN nåt pass nån gång), men ändå. Kände mig hyffsat stark med ringarna långt ut från kroppen i supporten.
Värsta spänniga understället!
Värsta spänniga understället!
Det är jävligt kallt där. Är nog helt ensam om att köra i shorts. Underställ kändes vettigt. Dessutom kan min ynkliga lekamen kan göra dom spännigaste kläder ospänniga.
Det är jävligt kallt där. Är nog helt ensam om att köra i shorts. Underställ kändes vettigt. Dessutom kan min ynkliga lekamen kan göra dom spännigaste kläder ospänniga.