En ”Chipper” är alltså en serie övningar som bara görs en gång för att sedan inte återkomma. Man ”chippar” av dom från sin TODO-lista, för att tänka modernt. Av alla stora (namngivna) chippers finns det bara en som är verklig kung: The filthy 50. Femhundra repetitioner från start till mål. Hey-ho, Let’s go!
Grymt kört av alla (som vanligt)! Kul att se Herman så peppad att han gick omkring och skuggboxades innan. Väl i passet (en bra bit in) kallade han mig ond. Det var han förvissa inte ensam om. Men jag tror att alla var nöjda tillslut, och att jag inte behöver kika alltför aktivt över axeln (av rädsla för repressalier).
Typ konstant rörelse i 30-40 minuter. Undrar om det finns någon som är trött i kroppen ikväll?
Var någonting som jag behövde inför det här passet, men saknade.
WO:
3 Varv på tid av
35 st 2x35kg hantel-marklyft
1km rodd
50 knee’s to elbows
Inte min dag idag. Hantel-marklyften gick hyffsat bra, första omgången gick 15-10-10, andra 10-5-5-5-5-5 och sista var splittat till 5-5-5-5-5-3-2. Rodden gick ej som jag ville. 3:37 på första varvet, 3:45 på andra och det tredje splittade jag i två. Benen krampade som tusan på tredje rodden och jag ville bara ge upp. Det värsta av allt var knee’s to elbow’s. Jag måste få in något bättre sätt att jobba mig igenom den. Ettor hela tiden. Jag gjorde aldrig fler än en åt gången. Brutet betydligt mer än nödvändigt och att köra det på Nautilus var inte alls kul. Jag ville använda deras rack för att göra KTE’s men under andra varvet så hade någon gått dit och börjat köra BICEPSCURLS med skivstången då jag hade mina två handlar mitt i vägen. BICEPSCURLS!!! Jisses. Varför behöver man ett rack för det? Nåja, jag kom av mig och skippade helt KTE’s det varvet, istället fick jag slänga in den mellan marklyften och rodden på tredje varvet och lägga på sista settet i slutet. När jag var i väg och rodde så hade någon kommit dit och tagit racket igen, så då körde jag inclined situps istället. Tiden var nånstans över 42 minuter tror jag, mitt resultat har försvunnit från mobilen.
Nåväl, det är bara bita i det sura äpplet. Man är inte alltid på topp. Istället så nöjjer jag mig med att kolla på denna videon och inse att man har det trots allt, jävligt bra.
Ja jisses. Vad kan jag säga? Här är resultaten iaf:
Del 1: Alla thrusters obrutna. Rodden blev 614 meter första varvet, 606 meter andra och 574 meter tredje varvet. Det stog att man skulle köra 90%… normalt sett så ror jag i 110%, och 90% av 110% är ju 99%… så det blev rätt bra tempo. Fick ganska många fina blickar när jag avslutar det tredje varvet rodd med ett brölande ”RHAAAAAAAAAAAAARGH” följt av att jag faller av roddmaskinen, sliter ut fötterna ur banden, ställer mig upp och stapplandes börjar kuta bort mot styrkerummet. Avståndet mellan gymmets roddmaskin och där jag körde med stången är nämligen väldigt stort. Jag räknade inte riktigt avståndet men det var minst 70 meter iallafall.
Jaha, ingen vila skulle det ju vara mellan del 1 och två (förutom de 2 avslutande minuternas vila på rond 3 av del 1) så det blev bara upp med vikter på stången och börja front-squats. Eftersom mina vader inte pallar att göra sådär många höga knän så kutade jag till en steppmaskin och körde högt tempo istället. Frontsquatsen var alla obrutna, gick hyffsat lätt faktiskt. Däremot steppmaskinen? Det var mycket värre än jag någonsin kunnat tänka mig. Körde 110 steg / minut på första två ronderna men när jag knappt kunde gå efter andra varvet så sänkte jag mig till 90 steg / minut på tredje varvet. Att ta sig tillbaka till skivstången var ett intressant försök till löpning. Jag tog 3-4 snabba steg följt av att stanna upp för att allting bara snurrade.
Med sladdriga spaghettiben så påbörjade jag bodyweight fran med en inställning på att nå sub-6. Jag insåg att det nog inte skulle vara så troligt då jag inte ens kunde göra 2 pullups i rad då mina händer var så trasiga sen tidigare att jag inte kunde hålla emot mig på vägen ner. Mina compeedplåster låg i väskan på jobbet (jobbade hemma idag, TACK SJ! Grr…) så jag fick ta lite skavsårstejp som tydligen inte räckte alls. Jag splittade samtliga pullups i ettor. Burpee’sarna var alla obrutna, tempot var nog däremot inte så imponerande. När jag kom in i andra ronden så började jag upptäcka någonting. Jag tappade allt hum om tid och rum. När jag kämpade mig igenom återstående del av wod’en så visste jag faktiskt inte om det var 2 minuter som hade passerat, eller 30. Utöver detta så blev det fantastiskt intressant att se huruvida det ens var möjligt att bara ”göra en till” av det jag höll på med. I och för sig så kanske jag bröt burpee’s eller pullupsen men isånafall så fattade jag inte det. Det blev inte längre intressant det där med tid, utan det enda jag ville se var om det skulle gå att bara göra en till grejj. Jag kanske gjorde på tok för många, eller för få av någonting… det har jag faktiskt ingen aning om. I princip allt ljud försvann, min egen andning och fötterna som träffade golvet på uppåthoppen av burpee’sarna var det enda ljudet som jag kunde urskilja. Sen var det en sak till. Allting gjorde ont. Dock så visste jag att den enda vägen ut genom smärtan, var genom att göra färdigt. Jag har pressat mig hårt förut, men aldrig på den här nivån. Det känns lite som en uppenbarelse, och jag låter säkert riktigt dramatisk men det skiter jag faktiskt i. Min tid? Värdelös. 8:35 var den när jag stoppade klockan. Jag trodde inte att det var sant. Jag hade nog iofs inte acceptera någon tid alls vid det känslomässiga läget som jag var i just då.
Jag måste bara referera till (sorry Martin och Björn) Gym Jones. Deras skola säger ”salvation through suffering” och just det citatet kan jag verkligen hålla med om, och förstå nu. Även om min tid var skit så är jag enormt nöjd över dagens workout. Jag gav järnet. Jag gav allt. Att jag sen hade en kass tid på det sista beror nog på att det var slutet på en ca 40 minuter lång intensivträning.
Var HELT säker på att det var vilodag idag. Faktum var att det var en vetskap jag tydde mig till igår, eftersom jag verkligen är nertryckt i skorna. Allt värker! När jag snubblade ner för trappen och öppnade laptopen innan morgonpasset imorse så upptäckte jag att något av följande, eller båda, stämmer:
1) Jag är inte speciellt perceptiv, eftersom det stod i finstil text redan igår att det var ett pass idag också.
2) Min hjärna och kropp samarbetade i en komplott tänkt att skydda sig från förstörelse genom att tiga ihjäl det faktum att det skulle tränas en dag till.
Min fru tror jag går på nummer 1, jag själv vet inte. Det enda jag vet är att dagens pass var ett veritabelt helvete och test av samma sinne som vek ner sig häromdan.
7 ronder på tid av 30 double-unders, 20 pullups, 10 push jerks (60kg), 2 minuter vila: 29:11 (1:30, 1:55, 2:30, 2:34, 2:43, 2:52, 3:07 – total arbetstid 17:18)
Argh! Kände redan första varvet att dragmuskulaturen och underarmarna var segare än vanligt, och på tredje varvet började jag må risigt (blir lätt så med vilor i metcons). Uppbringade minnet av hur besviken jag är på mig själv för att jag vekade ur i förrgår och tryckte på så gott jag kunde. Massiv pump i underarmarna, och stötarna blev också riktigt jobbiga tillslut. Men pullupsen var värst, särskilt sista varvet där dom tog lååång tid pga uppkörd hand.
Tar de rivna valkarna som ett tecken ovanifrån på att jag borde vila några dar och gör det med gott samvete.
Börjar tunnas ut i storlekarna på tröjorna, så ta chansen att köp dig stark & snygg medans chansen finns! Mer info i shopen såklart
Fortfarande trasig i magmusklerna från i fredags, och dagens pass var lite intressant. Tänkte köra en kombo av OPT plus lite CFUA-metcon. Sagt och gjort.
Första WoD:
A1: Frontsquats, 4-6 repetitioner. 3 sekunder neråt, 0 sekunder i botten, max press uppåt, 0 sekunder i topp. Växla med:
A2: 25x kipping pullups.
I 5 ronder. Därefter
B1. Forward lunges (skulle vara med hantel, jag körde skivstång) 1 sekund ner, 0 sekund i nerläge, 1 sekund up, 0 sekunder i toppläge. 6-8 reps per ben följt av
B2. ”Powell raises”, 3 sekunder upp, 0 sekund i top, 1 sekund ner, 0 sekund i botten. 8-10 reps per arm.
Totalt 2 ronder (kapade ner pga tidsbrist).
Därefter:
Par-Wod. Ena personen håller i en KB medans andra personen gör en rond Cindy (5/10/15 av pullup/pushup/squat). AMRAP 20 minuter.
Resultat:
Frontsquats: 80/90/95/100 kg, 6/6/5/4 reps. Kändes stabilt, syra i benen på de sista ronderna men kunde nog nästan ha gått upp ännu mer i vikt.
Pullups: Lustigt. Började med en 10a första ronden och bröt ganska kraftigt. Andra ronden startade med 15 reps, tredje med 10, fjärde med 15 och sista med 8. Vet inte riktigt vart fluktuationen kommer ifrån – första var nog bara pga att jag inte var tillräckligt uppvärmd. Resten? Vettitusan. 125 pullups iaf! Whew.
Lunges: tom stång 8/8 reps och 40 kg totalt 8/8 reps. Kändes för lätt bägge gångerna men hade dålig koll på hur tungt det skulle vara.
Powell raises: 8/8/6/6 kg, 8/8/8/8 reps.
Par-Wod… vilket helvete. Gick ganska bra de ungefär 6-7 första ronderna. Sen brast min hand (se bild) och mina pushups började bli riktigt syraberikade. Som tur var så körde jag tillsammans med ett av monstrerna inom crossfit i sverige, Fredrik. Han tog mina pullups också, bara sådär. Grymt imponerande att se honom kötta sig igenom varenda rond utan att bryta något, inte ens pushupsen. Full intensitet hela tiden, grymt!
Sjukt rolig WoD faktiskt, precis vad jag ville ha. Nu måste jag reklamera min kropp! Ciao.
