Morgonens pass drog igång i ett härligt tempo. Uppvärmning, lite knäböj och träna lite dubblisar. Sen var det dags att gnugga sömnen ur ögonen på riktigt. Dags för dagens WOD, Lethal Linda! Japp, samma pass som var helgens hemmacardio. Så det fanns resultat att slå… Bara att dra igång.

AMRAP 5 minuter air squats: 175 (bättre än söndagens 160)

vila 30 sekunder

AMRAP 5 minuter double unders: 148 (mycket sämre än söndagens 201)

Knäböjen var som vanligt väldigt tunga, men genomlidbara. Fokus på att inte fuska utan bibehålla formen rakt igenom. Trodde nog att jag skulle klara fler, men det minns jag att jag trodde i söndags också. Så jag borde vara nöjd tror jag…

Dubblisarna ville inte funka alls. Jag har väldigt svårt att hoppa på den mjuka mattan på klubben, särskilt när jag blir trött. När jag, någonstans vid 2 minuters hoppande, var uppe i typ 35 lyckade dubbelhopp var jag enormt frustrerad över att det inte funkade. Jag valde att ställa mig utanför mattan i den lilla hallen in vid omklädningsrummen istället. Efter det gick det genast MYCKET bättre att hoppa. Visst, repet fastnade i Josephines jacka ett par gånger, men i jämförelse gick det ungefär hur bra som helst helt plötsligt. Det är svårt att säga hur mycket som berodde på den mjuka mattan, hur mycket som berodde på att de stumma benen vaknade till och hur mycket som satt i huvudet. Säkert en kombination. Kan inte riktigt vara nöjd med det resultatet. 148 är verkligen mycket mindre än 201… mycket mindre!

Vi avslutade med plankantävling. Jag fick lov att ge upp efter bara 1 minut. Okej, jag är aldrig bra på plankan. Normalt sätt är det axlarna och bålen som ger upp först. Men idag var det smalbenen som sa ifrån! Urlöjligt tyckte resten av min kropp, men smalbenen stod på sig.

Det var som vanligt kul att vara på klubben och träna tillsammans med det underbart hårt kämpande gänget på CrossFit Uppsala!